Åsa-Nissekommunismen i Sverige har nu definitivt fått ett ansikte.
Sveriges Alliansregering har i och med beslutet att tillåta byggandet av den ryska gasledningen fullständigt sålt ut allt av svensk självständighet som fanns kvar efter ryggböjningen till Lissabonfördraget.
Vårt nya moderata arbetarparti (!) och de gröna centerpartistiska Åsa-Nisse marxisterna slickar det vänsterrepressiva (de kallar sig socialliberaler, det låter finare) världssamfundet nerifrån och upp för allt de är värda.
Jag är verkligen stolt över att vara svensk. Sverige är verkligen fantastiskt men kanske inte längre.
Dock, andra länder med tydliga potentialer till förtryck, de har historiskt kvitto på det, tycker säkert att Sverige i alla fall öppnar upp nya fantastiska och intressanta perspektiv till en framtida Östersjöexpansion. Suck!
Det är verkligen inte lätt för i grunden fria människor att behöva vara klämda på det här sättet av det politiska tvillingtyranniets Scylla och Charybdis.
Det är som om de hela tiden frågar oss hur mycket mer vi tål innan vi sparkar bakut. Tyvärr verkar det folkliga ointresset och lättjan ligga djupt och spela till deras fördel och toleransnivåernas gränser verkar satta väldigt lång bort.
Friheten från politisk ryggradslös undfallenhet, kortsiktig nyckfullhet, regleringsmani och allsköns annan byråkratisk vällvilligt syftande och kreativ godhet lever sannerligen ett liv i fullständig misär i dagens värld.
Löken på laxen blir särskilt påtaglig när man även inser att alla dessa tveksamma politiska karaktärsegenskaper har sin händelsehorisont i och runt omkring bergskedjan Skanderna.
Arkiverad under: Mina bloggposter | Taggad: grön agenda, grön politik, grön socialism, landsförräderi, politik
