Den prasslande pressen har länge gnällt, gnytt och åmat sig för att de inte kan ta betalt för sina webupplagor på Internet, vilket bland annat visas här.
Nya rön gör dock gällande (obs! skämt) att det inte är nåt konstigt med det. Det är svårt att ta betalt för dussinnyheter i dagens flyktiga och snabbt föränderliga värld (den publicistiska) överhuvudtaget.
Dan Costa på PC MAG har sin förklaring till varför den kostnadsbaserade modell av nyhetsförmdling som många publicister lockas att införa på sina nätupplagor är dömd att misslyckas:
1. Nyheter har ingen livslängd. Den genomsnitliga nyhetsstoryn är färsk knappt ett dygn och i många fall till och med irrelevant inom några minuter.
2. Digitalt innehåll är en handelsvara. Kvalitativt rapporterande tar tid och kräver expertis men tyvärr är det inte värt nåt eftersom det finns så mycket av det. Så fort nyheten släppts har den distribuerats över hela internat inom några minuter. Att låsa in nyheten bakom en betalmur försenar den och den kommer att läsas av färre personer och lämnas utanför debatten.
3. Digital distribution är gratis. Den digitala distributionen är en välsignelse för media. Det kostar lika mycket att nå 100 personer som att nå 1000 personer eller rent av hela världen.
4. Betalat innehåll kan inte delas. Förr var distributionskedjan enkel. Stora lastbilar, och mindre, körde omkring och levererade högar med döda-träd-produkter. Så fungerar det inte längre. Journalister publicerar direkt till nätet utan tryckpressar, distributörer eller papper. Läsarna konumerar dessa digitala bits och gör utdrag, kopierar, vidarebefordrar, bloggar (!), Diggar, Buzzar, IM:ar och Twittrar.
Dan Costa menar att allt har ställts på huvudet idag om hur det tidigare fungerade i relationen mellan läsarna och journlisterna. Alla har fått nya roller.
Läsarna i synnerhet är inte bara konsumenter av nyheter. Vi är i allt större utsträckning brukare och användare av nyheter och vi använder det till att underbygga våra argument i diskussioner med andra eftersom vi är mediadistributörer, vi också, numera.
Så vad ska då alla gråtande och gnällande publicister göra, frågar Dan Costa? De får vända sig till reklamen eftersom de inte kan ta betalt för en sak som finns fri i överfflöd på nätet. De kan däremot ta betalt för vår uppmärksamhet som blir knappare och svårtillgängligare för varje dag som går.
Fritt tillgängligt innehåll är det pris du betalar för läsarnas tid och uppmärksamhet, säger Dan Costa. För mainstream-media är en betalmodell för att nå break-even och för att få läsarnas uppmärksamhet en stängd dörr, helt enkelt. De kommer att stå ensamma på den andra sidan av den dörren, avslutar han.
Arkiverad under: Mina bloggposter | Taggad: digitalt, Kapitalet, Media, Pengar, prasselpress, publicister, Svenska Journalister
