Historikern Gunnar Wetterberg skickar en bredsida mot utformningen på och arbetssätten i den svenska riksdagen i artikeln, ”Färglösa ledamöter förlamar riksdagen”. Wetterberg skriver:
Jag tror att proportionaliteten bär en stor del av ansvaret, men det brukar inte vara lätt att få riksdagen att reformera sig själv. Varje gång valmetoden kommit på tal har närsynta partitaktiker omedelbart räknat på utfallet för egen del. När enkammarriksdagens storlek skulle fastställas tog man till en rejäl siffra för att så många som möjligt av de gamla kamrarnas medlemmar skulle kunna överleva väljarnas dom.
De förändringar som behöver göras menar Wetterberg är följande:
Tydligare koppling mellan väljare och valda!
Färre ledamöter!
Koncentrera utskotten!
Grilla regeringen!
Jag kan riktigt se hur alla de, vars omedelbara tillvaro och verklighet, som kan tänkas bli berörda av dessa förändringar skruvar på sig av obehag och olust.
Känslan infinner sig att folkets och landets väl och ve på nåt sätt kommer att sättas i andra hand om den rådande arbetsordningens företrädare skall sättas att såga av väl valda grenar i den yviga, spretiga och framför allt oerhört kostsamma riksdagsbuskens arbetsformer.
Ett mer globaliserat (och svävande) sätt att uttrycka det hela på är att utropa: We Need Change!
Arkiverad under: Mina bloggposter | Taggad: Byråkrati, Politiker, reformer, riksdagen, Skattepengar, Slöseri, Staten, StorebrorsStaten
