“[...] Vår gällande regeringsform (RF) daterar sig till det ”röda 1970-talet”, något som präglar förarbetena till grundlagen och dess utformning. RF:n var kronan på verket i en lång uppbyggnad av den svenska välfärdsstaten. Det ansågs viktigt att slå fast riksdagens vunna ställning som rikets främsta organ och ta avstånd från den ”föråldrade” maktdelningstanken som kännetecknade 1809 års RF. Den nya RF:n skulle en gång för alla klargöra och bekräfta den offentliga maktens nya uppgifter och dess inflytande över det civila samhället och marknadsekonomin.
[...] År 1954 tillsattes författningsutredningen som fick till uppgift att modernisera RF:n och se över de problem som demokratin tampades med. Det hör till saken att de ursprungliga direktiven till utredningen icke ens nämnde skapandet av en rättighetskatalog.
[...]Utredningen resulterade dock icke i någon lagstiftning utan arbetet med att skapa en ny RF fortsatte i ny skepnad, i form av den 1966 tillsatta grundlagsberedningen (GLB). En utredningen som i hög grad behärskades av den socialdemokratiska regeringen, vilket givetvis satte sina spår. Socialdemokraterna var vid denna tidpunkt den ledande kraften i Sveriges omvandlingen till välfärdsstat. Det som fordrades, enligt den förhärskande uppfattningen, var en kraftfull offentlig maktutövning, som gavs ett öppet mandat att styra och ställa efter de krav som samhällsomvandlingen uppställde. Att i denna konstruktivistiska berusning tänka på en rättighetskatalog, som tvivelsutan hade begränsande effekter på den offentliga maktutövningen, var helt främmande. När så beredningens förslag gick ut på remiss möttes den av en förödande kritik och regeringen pressades till att i sin proposition ändå införa ett rättighetskapitel, slarvigt och ogenomtänkt till sin formulering och innehållande ett stadgande om att hela samhället skulle verka för ett socialistiskt jämlikhetsideal (!).
[...] Även om jag skisserat viktiga förbättringar av rättsstaten som genomförts på senare tid får icke detta skymma det faktum att åtskilligt återstår att revidera om vi skall få en konstitution i medborgarnas och inte i statsmaktens intresse. En sådan konstitution måste betraktas som medborgarnas instruktion till den offentliga makten, där denna binds och begränsas till den enskildes fördel. Att individen skall stå i centrum när stadganden utformas är någonting relativt nytt i svensk statsrätt som tidigare främst fokuserat sig till reglering av statsorganen och deras inbördes relationer och förståelsen för medborgarens situation har lyst med sin frånvaro i parlamentariska utredningar och föreskrifters utformning.
[...] Avslutningsvis bör påpekas att jag här bara berört några få förslag till behövliga förändringar i de politiska spelreglerna. Åtskilligt återstår att avhandla och det är uppenbart att vi har en lång och mödosam väg framför oss innan ovannämnda förslag har en realistisk möjlighet att vinna gehör i riksdagen. Det socialistiska motståndet lär bli hårt, men jag tror att det på sikt kommer att övervinnas.”
…………………………………………..
- Från Svensk Linje av Jesper Ekroth, doktorand i Offentlig rätt vid Stockholm Universitet (1996)
§ § § § § § § § § §
“Grundlagarnas utformning har stor, i vissa fall avgörande, betydelse för hur politik, ekonomi och rättsväsende fungerar i ett land. Är de mindre ändamålsenligt utformade fungerar demokratin sämre än vad som skulle kunna vara möjligt; den ekonomiska tillväxten blir lägre och företagsklimatet sämre (t ex svagt äganderättsskydd); rättssäkerhet och normer urholkas.
Det finns goda skäl att tro att Sverige befinner sig just i denna typ av situation. Systematiskt och under lång tid tycks det politiska beslutssystemet, oavsett riksdagsmajoritet, ha premierat kortsiktighet och särintressen. De politiska besluten har blivit “sämre” än vad samtliga inblandade aktörer har önskat eller förväntat sig.”
………………………………………
- Ur boken “Makt utan motvikt”
Arkiverad under: Mina bloggposter
