Den Svenska Rättighetsförklaringen!!?

De följande tre posternas citat hittades på en av mina gamla hårddiskar som jag börjat använda igen. Eftet att ha installerat dem hittade jag dessa tre citat, men tyvärr vet jag inte vem som yttrat dessa tänkvärda ord. Förmodligen är de inspirerade från Thomas Hobbes ”Leviathan”.

————————

”Regeringar har, oavsett partifärg, aldrig visat någon större omsorg om medborgarnas integritet. Administrativ bekvämlighet och den egna klåfingrigheten har gett den svenska statsförvaltningen ovanor som upprepade gånger renderat den smäll på fingrarna i Europakommissionen för de mänskliga rättigheterna och Europadomstolen.

Icke så att länder som Frankrike, Storbritannien, Italien och Tyskland skulle vara några mönster av respekt för medborgarna och deras rättigheter gentemot staten. Men historiska traditioner av kamp för rättigheter – och lika historiska erfarenheter av hur det är att leva utan dem – har åtminstone lärt deras överheter att hyckla demokratiskt sinnelag. Bara detta är ett framsteg.

Festtalens påståenden om att Sverige skulle ha särskilt djupt rotade demokratiska traditioner är ogrundade. Tvärtom har vårt folk alltid stått med mössan i hand när överheten farit förbi.

Själva tanken på generella rättigheter och friheter har varit djupt motbjudande för en byråkrati som alltid värnat om sin rätt att förfara i enlighet med förvaltningsmässig expediens och behandla befolkningen som statshjon. Ett diagnostiskt prov på hur överheten i verkligheten ser på underhetens rättigheter kan vi göra på en källa vars auktoritet inte kan ifrågasättas, nämligen Regeringsformen.

När denna totades samman under gemytliga former i Torekov 1971, upptäckte grundlagsfäderna, trots dimmorna, att det i civiliserade stater var brukligt med en grundlagsfäst rättighetsförklaring. En sådan måste givetvis också Sverige ha. Och Sverige fick den. (Va!? Fick vi den först 1971!? min anm.)

Nu är det ju så att dessa deklarationer får status av grundlag därför att de stadgar om rättigheter som anses grundläggande och viktiga. Grundlagar är alltid svåra att ändra. Den amerikanska rättighetsförklaringen kan över huvud taget inte ändras, bara utvidgas. Svensk grundlag kan bara ändras genom två riksdagsbeslut med ett val mellan, eller genom val plus folkomröstning.

Med ett undantag: rättighetsförklaringen. Ty på denna, med dess stolta deklarationer om oförytterliga och bjudande rättigheter, följer skammens coda i paragraferna 12 – 14: rättigheterna ”får begränsas genom lag”. Vanlig lag, eller till och med en regeringsförordning som ger polisen rätt att förfara som den behagar.

Med andra ord, det finns en del av Sveriges grundlag som inte har grundlagsskydd, utan som kan undanröjas under en nattmangling med ett enkelt majoritetsbeslut av en lämpligt preparerad riksdag, i värsta fall med en rösts övervikt. Och denna del är den som behandlar medborgarnas rättigheter.

Klarare och mer auktoritativt kan herrarnas förakt för packet inte redovisas.”

————————

- Citatets ursprung okänt

 

§§§

 

Ur 2 kapitlet Regeringsformen – Grundläggande fri- och rättigheter:

”12 § De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1-5 samt i 6 och 8 §§ och i 11 § andra stycket får, i den utsträckning som 13-16 §§ medgiver, begränsas genom lag. Efter bemyndigande i lag får de begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 7 § första stycket 7 och 10 §. I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 14 § första stycket andra meningen.

Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Förslag till lag som avses i första stycket eller till lag om ändring eller upphävande av sådan lag skall, om det ej förkastas av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Utan hinder härav kan riksdagen antaga förslaget, om minst fem sjättedelar av de röstande förenar sig om beslutet.

Tredje stycket gäller icke förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller ej heller förslag till lag som enbart angår

1. förbud att röja sådant, som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är påkallat av hänsyn till intresse som angives i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,

2. husrannsakan eller liknande intrång eller

3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens vidkommande huruvida tredje stycket är tillämpligt i fråga om visst lagförslag. Lag (1988:1443).”