De AGW-religiösa är en vänlig, humanistisk och människoälskande sort som älskar avvikande åsikter, debatter och frihetlig socialism…så länge alla håller sig inom de underförstådda ramarna för diskussionen i samhällsdebatten.
Hur och vartåt ramarna sträcker sig i den vetenskapliga forskningen och dess metoder är de däremot inte lika noga med.
Inom forskningen och vetenskapen tar de vad slags prematura forskningsresultat som helst som passar deras politiska syften och upphöjer dom till sanning, direkt, ja, alltså som en ren försiktighetsåtgärd.
Försiktighetstgärder, det är verkligt fina åtgärder det ska ni veta, det visar på stort ansvarstagande och genom att visa att man tar ansvar så kan man lättare bygga opinion och peka på dom andra som inte tar lika stort och försiktigt ansvar…oavsett hur korkade dessa ansvarsfulla och försiktiga åtgärder än är.
I artikeln The Civil Heretic av Nicholas Dawidoff kan vi läsa om den kände och högt ärade och utomordentligt smarta fyskiern Freeman Dyson som fick sin släng av sleven när han avfärdade AGW-hotet och den rådande klimatalarmismen, för ungefär fyra år sedan, om att vi måste rädda jorden nu (med förtäckt socialism och diverse medborgerliga inskränkningar) innan den går under.
Nedsättande ryktesspridning började dyka upp lika säkert som amen i kyrkan. Dysons son vet:
Dyson’s son, George, a technology historian, says his father’s views have cooled friendships, while many others have concluded that time has cost Dyson something else. There is the suspicion that, at age 85, a great scientist of the 20th century is no longer just far out, he is far gone — out of his beautiful mind.
But in the considered opinion of the neurologist Oliver Sacks, Dyson’s friend and fellow English expatriate, this is far from the case. “His mind is still so open and flexible,” Sacks says. Which makes Dyson something far more formidable than just the latest peevish right-wing climate-change denier.
Dyson säger så här:
[...] “most consider me wrong about global warming.” That educated Americans tend to agree with the conclusion about global warming reached earlier this month at the International Scientific Conference on Climate Change in Copenhagen (“inaction is inexcusable”) only increases Dyson’s resistance. Dyson may be an Obama-loving, Bush-loathing liberal who has spent his life opposing American wars and fighting for the protection of natural resources, but he brooks no ideology and has a withering aversion to scientific consensus. [...]
Dyson has said he believes that the truths of science are so profoundly concealed that the only thing we can really be sure of is that much of what we expect to happen won’t come to pass. [...]
Det framstår hur som helst klart och tydligt att tramsfrågan om klimatet och den livgivande gasen CO2:s hot mot mänkligheten är en guldkalv för politiken och alla dom som flockas och lockas av dess utdunstningar.
Den är inkörsporten till allsköns framtida politiskt påbjudna excesser vad gäller medborgerliga inskränkningar och förbudslagar, nya skattepålagor och höjningar av redan befintliga skatter och avgifter.
Nicholas Dawidoff skriver vidare:
[...] It was four years ago that Dyson began publicly stating his doubts about climate change. Speaking at the Frederick S. Pardee Center for the Study of the Longer-Range Future at Boston University, Dyson announced that “all the fuss about global warming is grossly exaggerated.” Since then he has only heated up his misgivings, declaring in a 2007 interview with Salon.com that “the fact that the climate is getting warmer doesn’t scare me at all” and writing in an essay for The New York Review of Books, the left-leaning publication that is to gravitas what the Beagle was to Darwin, that climate change has become an “obsession” — the primary article of faith for “a worldwide secular religion” known as environmentalism. Among those he considers true believers, Dyson has been particularly dismissive of Al Gore, whom Dyson calls climate change’s “chief propagandist,” and James Hansen, the head of the NASA Goddard Institute for Space Studies in New York and an adviser to Gore’s film, “An Inconvenient Truth.” Dyson accuses them of relying too heavily on computer-generated climate models that foresee a Grand Guignol of imminent world devastation as icecaps melt, oceans rise and storms and plagues sweep the earth, and he blames the pair’s “lousy science” for “distracting public attention” from “more serious and more immediate dangers to the planet.” [...]
För den som inte visste det redan så behövs det bara en enda forskare som har rätt, när det gäller riktig vetenskap. Det tydligaste tecknet på att ett vetenskapligt spörsmål kidnappats av politiken är när ord som, “det råder konsensus i frågan”, spridit sig ända ut till gräsrötterna i samhällsdebatten. Då är det inte vetenskapens rön som ligger till grund för de åtgärder som tas i den aktuella frågan. Då vet du med säkerhet att vetenskapen nyttjas som ett politiskt redskap för att slå in “den rätta vetskapen” i huvudet på dig.
I sådana ögonblick skall du också fråga dig hur fri du egentligen är, käre medborgare, eller snarare hur ofta och hur mycket du utsätts för manipulation (propaganda, politisk påverkan) av alla dem som påstår att de enbart vill ditt bästa och att deras jobb går ut på att verkställa dina och alla andra medborgares önskningar.
