Ny trend i klimatrapporteringen?

Daniel Alling, Sveriges Radios utrikeskorrespondent i New York, tog ett politiskt inkorrekt nacksving på debatten kring klimathysterin. Till och med Alling måste känna av slagsidan i den mediala rapporteringen kring det här politiska samtidsfenomenet.

Han tog upp ”förnekarperspektivet”, alltså det perspektiv som anser att mänskligt utsläpp av CO2, på grund av vår energianvändning, inte driver eller skyndar på förändringar av klimatet, varken i global eller katastrofal skala.

Han lät två av de största namnen inom klimatforskningen, Richard Lindzen och John Christy, komma till tals och ge sin nyanserade och avmätta syn på det rådande spektaklet. John Christy säger till exempel att:

Det är många som har samma syn på saken som mig, det är bara det att vi blir aldrig kontaktade av journalister på samma sätt eftersom vi inte har en alarmistisk agenda”.

Richard Lindzen säger dock att han tycker inte att det är forskarvärlden som är det stora problemet utan alla politiker:

Politiker får information från forskare som de inte riktigt förstår och tolkar den på ett sätt som forskarna inte riktigt menade.

Det sensationella reportaget som sändes klockan 06:20 i morse (fredagen den 20/11 – 2009) kan man lyssna på här.

_________________________________

Nu vet vi i alla fall med säkerhet att det finns åtminstone en svensk journalist som vet vad objektivitet är för något avseende klimatdebatten och hur man jobbar utifrån det begreppet i sitt journalistiska värv kring samhällsfrågor som tagit sig proportioner av det här slaget, oavsett om man jobbar på det statsstyrda mediabolaget i världens bästa lilla välfärdsmående socialistdemokrati med den bästa planeträddande klimatagendan.

Det är sorgligt att det skall behöva sägas men Alling skall ha all heder för sitt mod.

En inblick i sagornas värld

Hörde på radionyheterna nyss. Ordet ”fiasko” har redan smugit sig in i nyhetsförmedlingen kring välgörarnas Köpenhamnsmöte.

[...] i morse gjorde Danmarks statsminister Lars Lökke Rasmussen en överraskande blixtvisit i Singapore för att försöka undvika att Köpenhamnsmötet blir ett fiasko. Han hade i största hemlighet bjudits in till Apec-toppmötet här i Singapore. I morse åt han frukost med bland andra USA:s president Obama och Kinas president Hu Jintao.

Climate-around-the-world-tour kämpar på oförtrutet med att sprida sitt evangelium.

Capitalism: The Economic Utopia Never Visited

Lew Rockwell skriver om Socialismens triumf över världen, i alla fall enligt den BBC-undersökning som gjordes av 29.000 personer runt om i världen.

A new BBC poll finds that only 11 percent of people questioned around the world — and 29,000 people were asked their opinions — think that free-market capitalism is a good thing. The rest believe in more government regulation. [...] One quarter of those asked said that capitalism is ”fatally flawed.” In France, 43% believe this. In Mexico, it is 38%. A majority believes that government should rob the rich to give money to poor countries.

In only one country, Turkey, did a majority say that less government is better. [...] While most Europeans and Americans think it was a good thing for the Soviet Union to disintegrate, people in India, Indonesia, Ukraine, Pakistan, Russia, and Egypt mostly think it was a bad thing.

[...] And it comes as something of a shock twenty years after the collapse of socialism in Russia and Eastern Europe revealed what this system had created: backward societies with citizens who lived short and miserable lives. [...] those who would despair at this poll, consider that it might have been much worse were it not for the efforts of a relative handful of intellectuals who have fought against socialist theory for more than a century. [...]

Lew Rockwell undrar till och med om folk egentligen vet vad Kapitalism betyder:

What, for example, is capitalism? Do people even know? Michael Moore doesn’t know, else he wouldn’t be calling bailouts for elite, Fed-connected financial firms a form of capitalism. Many other people reduce the term capitalism to ”the system of economics in the United States.” It is no more complicated than that. This is despite the reality that the United States has a comprehensive planning apparatus in place that is directly responsible for all our current economic troubles.

[...] let’s take this further. Among the many people around the world who do not like the US empire, many believe they don’t like capitalism either. If the US economy drags the world down into recession, that is a prime example of capitalism’s failure. Even more preposterous, if you didn’t like George W. Bush, his ways, and his cronies, and Obama is something of a relief, then you don’t like capitalism and you do like socialism.

[...] Another point of view misunderstands the idea of capitalism itself. It is not about creating economic structures that benefit capital at the expense of labor or culture or religion. It is about a system that protects the rights of everyone and serves the common good. Capitalism is just the name that happened to be identified with this system (av Marx, kanske? min anm.). If you want to call freedom a banana, fine, what matters is not words but ideas.

På sätt och vis skrämmande läsning när man inser att den generella folkliga (ähum, och politiska) förvirringen och okunskapen på området är så stor om vad Marknadsekonomi och Kapitlalism betyder och är avsedda att åstadkomma för det gemnensamma bästa när den får fungera utan välvilligt vurmande politikers regleringar.

Det enda det inte råder någon förvirring kring i de folkliga lagren (ähum, och i de politiska), det är hur makten alltid har vetat hur de skall se om sitt hus. Det kanske är dags att tänka ett varv till?

Charlie Wilson’s och CIA’s fatala misstag

För den som vill förstå bakgrunden till eller bara fräscha upp sin allmänbildning kring dagens ”Krig Mot Terrorn” bör läsa följande artikel av Melissa Roddy, ”Tom Hanks Tells Hollywood Whopper in ‘Charlie Wilson’s War”, och även försöka se filmen ”Charlie Wilson’s War” med bland annat Julia Roberts i rollbesättningen.

Melissa Roddy skriver bland annat följande:

In the latter half of the movie, there is one big lie and one item of anti-Afghan propaganda. The lie is that U.S. support to the mujahiddin went only to the faction led by Ahmad Shah Massoud, the Afghan leader who was assassinated on Sept. 9, 2001. I spoke with Rep. Charlie Wilson, D-Texas, in 2002, at which time he called Massoud ”a Russian collaborator.” I find it disingenuous that Wilson and his Hollywood biographers now want to throw their arms around him. [...] if this movie succeeds in convincing Americans that the U.S. support went to Ahmad Shah Massoud alone, it will have effectively let the CIA and Wilson off the hook for their contribution to the circumstances leading up to 9/11. [...] So, if Massoud was not receiving the $3.5 billion that Congress was sending, who was?

There were seven factions based in Pakistan who were the recipients of American largesse, but about 40 percent of it went to a blood-thirsty, fundamentalist, loudly anti-American bastard named Gulbaddin Hekmatyar. he frequently used them to fight his mujahiddin allies.

It was Gulbaddin Hekmatyar who turned Kabul to rubble — not the Soviets and not the Taliban. Gulbaddin Hekmatyar regularly rocketed his own capitol during his term of office as prime minister. Hekmatyar is renowned for having killed more Afghans than Soviets. He so habitually attacked his mujahiddin allies that many people suspected he was actually a Soviet agent.

Not only is Hekmatyar anti-American, but he and another anti-American fundamentalist, Abdul Rasul Sayaf, received lots of support during the 1980s from the Saudis. That support included cash and thousands of Arab volunteers, including a wealthy young engineer named Osama bin Laden. It was Hekmatyar and Sayaf who, with bin Laden, established terrorist training camps in Afghanistan and Pakistan. That is why after 9/11, Wilson went on Fox News and said, ”This was as much my fault as anybody’s.”

Melissa Roddy har även gjort en egen film om Afghanistans historia från 1979 till 2001 den elfte september, ”The Square Root Of Terror”.

Gärna kättare men inte förnekare

Utdraget är från Christopher C. Horners bok ”Red Hot Lies: How Global Warming Alarmists Use Threats, Fraud And Deception To Keep You Misinformed” och inledningen på kapitlet ”Fear and Loathing”.

Den citerade gamle miljökämpen och aktivisten David Bellamy uttrycker sig även så här i artikeln, ”David Bellamy: Global Warming Is Nonsense” i brittiska Daily Express:

The ice caps are actually getting bigger. Two thousand years ago, the Romans were growing red grapes on the Scottish border and we had another very warm period in the Middle Ages. [...] There was less carbon dioxide being put out then so how can CO2 be the driver of climate change? It’s cyclical. In the last mini ice-age, which ended around 1850, the Thames used to freeze solid and we’re heading for another cool-down now. I’ve seen evidence that says there has not been a rise in global temperature since 1998, despite the increase in carbon dioxide being pumped into the atmosphere. This makes me think the global warmers are telling lies.

Hållbar energi: vindkraftverk höll en timme

Sånt här blir det ännu mer av…nära dig. Snart. Var så säker eller orolig, beroende på vilket håll masten och vingarna faller och flyger åt.

”Hellre rysk gas än kärnkraft”

Åsa-Nissekommunismen i Sverige har nu definitivt fått ett ansikte.

Sveriges Alliansregering har i och med beslutet att tillåta byggandet av den ryska gasledningen fullständigt sålt ut allt av svensk självständighet som fanns kvar efter ryggböjningen till Lissabonfördraget.

Vårt nya moderata arbetarparti (!) och de gröna centerpartistiska Åsa-Nisse marxisterna slickar det vänsterrepressiva (de kallar sig socialliberaler, det låter finare) världssamfundet nerifrån och upp för allt de är värda.

Jag är verkligen stolt över att vara svensk. Sverige är verkligen fantastiskt men kanske inte längre.

Dock, andra länder med tydliga potentialer till förtryck, de har historiskt kvitto på det, tycker säkert att Sverige i alla fall öppnar upp nya fantastiska och intressanta perspektiv till en framtida Östersjöexpansion.  Suck!

Det är verkligen inte lätt för i grunden fria människor att behöva vara klämda på det här sättet av det politiska tvillingtyranniets Scylla och Charybdis.

Det är som om de hela tiden frågar oss hur mycket mer vi tål innan vi sparkar bakut. Tyvärr verkar det folkliga ointresset och lättjan ligga djupt och spela till deras fördel och toleransnivåernas gränser verkar satta väldigt lång bort.

Friheten från politisk ryggradslös undfallenhet, kortsiktig nyckfullhet, regleringsmani och allsköns annan byråkratisk vällvilligt syftande och kreativ godhet lever sannerligen ett liv i fullständig misär i dagens värld.

Löken på laxen blir särskilt påtaglig när man även inser att alla dessa tveksamma politiska karaktärsegenskaper har sin händelsehorisont i och runt omkring bergskedjan Skanderna.

Media, forskare och myten om ”Peak Oil”

Myten om Peak Oil drivs av generell okunskap om oljeindustrins verksamheter och den forskningsterminologi som finns tillgänglig på området.

Detta är dock ingenting som bekymrar media som villigt och overifierat sprider vidare Peak Oil-rörelsens advokaters myter om att oljan skall ta slut och att vi måste ”ställa om”.

Ja, inte alla. I en NYT op-ed, ”Peak Oil Is a Waste of Energy” förklarar Michael Lynch hur det blivit så att folk på fullt allvar går omkring och tror att oljan skall ta slut inom deras livstid.

A careful examination of the facts shows that most arguments about peak oil are based on anecdotal information, vague references and ignorance of how the oil industry goes about finding fields and extracting petroleum. And this has been demonstrated over and over again: the founder of the Association for the Study of Peak Oil first claimed in 1989 that the peak had already been reached, and Mr. Schlesinger argued a decade earlier that production was unlikely to ever go much higher.

Lynch beskriver vidare hur en annan rapportör och underhållare av Peak Oil-myten, författaren Paul Roberts, förfasades över att den vätska som till stor del kommer upp ur borrhålen i Saudi-Arabiens största oljereservoar i Ghawar-fältet är saltvatten. Han brydde sig inte om att ta reda på eller nämna att orsaken till detta är att man pumpar in saltvatten i borrhålen för att hålla trycket uppe och därmed göra det lättare att få upp oljan.

En annan kritiker och konsult Matthew Simmons är bekymrad över att ojeprospekterarna använder sig av s.k. ”Fuzzy Logic” (ung. ‘grumlig logik’) för att hitta olja. ”Fuzzy Logic” är ett programmeringsmetod som har varit känd i många år och används där många sökta faktorer är svårfångade och varierande – allt från fysik till internationella relationer – och har visat sig framgångsrik för sitt syfte.

Lynch nämner att det ovan nämda bara är de allra senaste argumenten som fabricerats fram och håller fram de tre vanligaste huvudargumenten hos Peak Oil-rörelsen:

[...] for the most part the peak-oil crowd rests its case on three major claims: that the world is discovering only one barrel for every three or four produced; that political instability in oil-producing countries puts us at an unprecedented risk of having the spigots turned off; and that we have already used half of the two trillion barrels of oil that the earth contained.

Och Lynch fortsätter att metodiskt beskära och såga av de vilt växande mytskapande grenarna i Peak Oil-skogen.

I slutklämmen på sin artikel gör Michael Lynch en prognos för framtiden som är ljusare än någon svensk politker någonsin kunnat förutspå, än mindre ana eller ens vågat sig på att tänka i sin numera nästan allomfattande inställsamma, politiskt korrekta, ”ställa om”-kreativitet:

[...] Oil remains abundant, and the price will likely come down closer to the historical level of $30 a barrel as new supplies come forward in the deep waters off West Africa and Latin America, in East Africa, and perhaps in the Bakken oil shale fields of Montana and North Dakota. But that may not keep the Chicken Littles from convincing policymakers in Washington and elsewhere that oil, being finite, must increase in price. (That’s the logic that led the Carter administration to create the Synthetic Fuels Corporation, a $3 billion boondoggle that never produced a gallon of useable fuel.)

Alissa Zinovievna Rosenbaum

”Money is The Root of All Good and the Barometer of a societys virtues”.

Det var Francisco d’Anconias ”moneyspeech” i boken Atlas Shrugged (på sv. ‘och världen skälvde’) som fångade Anne C. Hellers intresse så pass mycket för filosofen och författaren Ayn Rand att hon senare i livet bestämde sig för att skriva hennes biografi.

Boken finns nu ute sedan i slutet av oktober och heter ”Ayn Rand and the World She Made”.

Detta är också den första sakligt, objektiva berättelsen om Ayn Rands liv. Boken är alltså inte skriven av en av hennes ”lärljungar” eller någon partisk ”stor beundrare” av henne och hennes livsfilosofi Objektivismen.

I en intervju med amazon om vad som överraskade henne mest under researcharbetet av Ayn Rands liv, svarar Anne C. Heller:

I was surprised by many things–by how deeply her hostility to liberal social programs was rooted in her Russian childhood, by her remarkable insight into the psychology of envy and mediocrity, by her personal courage, and by her unfailing ability to spot a flaw in any opposing argument. I was also surprised to discover that many of her former followers, though personally damaged by her temper and her moral absolutism, remembered her as the most important and beneficent person in their lives. They had been wounded by her and yet loved her and were protective of her memory and legend.

Elitistism, Demokrati och Resultatpolitik

Sätt inte alltför stort hopp på en aliansseger i valet nästa år.

Stasvetarnas demokratimodeller verkar inte kunna förklara varför Alliansens framgångsrika resultatpolitik inte når större förankring ute i folklagren.

Statsvetarprofessorn Leif Lewin ger en tillbakablick i artikeln, ”Väljarna gynnar politiker som liknar dem själva”, på hur förändringen gått från direkt demokrati ända sedan antiken till representativ demokrati, för ungefär 150 år sedan, där folket väljer de personer som de anser vara bäst på att genomföra den idépolitik som de flesta medborgare vill ha. Dessa representanter skulle vara de bästa och skickligaste och i stort sett bara bestitta goda karaktärsegenskaper.

Men den bilden börjar förändras, enligt Lewin, som är bekymrad över att idérepresentation håller på att ersättas av resultatpolitiken, där väljarna i efterhand ger sitt stöd eller inte via opinionsundersökningar:

Under senare årtionden har den gnagande misstron mot våra politiker steg för steg underminerat denna syn på val som idérepresentation. Den sunda revolten mot auktoriteterna gör numera att en ann’ uppfattar sig som så god som en ann’. Inblicken i överhetens liv och lära har gjort att man inte tycker att politikerna har bättre etik än man själv. En utmanande livsstil på samhällsstegens högsta topp har gjort eliten komprometterad i den breda allmänhetens ögon.

[...]

Vår nuvarande regering verkar just leva efter läran att det räcker med resultat för att skapa förtroende. Men det fungerar uppenbarligen dåligt. Väljarna har svårt att bedöma hur partierna skött sig. När vi inom SNS Demokratiråd undersökte om partierna var ”framåtblickande” eller ”tillbakablickande” i sin information till väljarna, fann vi en bedövande övervikt för vallöften och framtidsprogram. Omkring 90 procent av partiernas budskap var framåtblickande.

Det finns andra förklaringar till varför dessa två ”traditionella” demokratimodeller inte duger till att förklara det statsvetarna ser i sin statistikdata.

Det behövs en tredje förklaringstyp:

Anne Phillips har i sin bok ”The Politics of Presence” (Oxford University Press 1995) erinrat om att det inte finns en utan två representationsmekanismer. Den ena är just idérepresentationen [...] Den andra går ut på att vi väljer sådana som är som oss själva (med våra fel och brister). Poängen är att man ser till att den egna gruppen blir närvarande i den valda beslutsförsamlingen. Phillips är ingalunda ensidig och tar till exempel avstånd från kvotering. Hon vill ha ett blandat system av både idé- och grupprepresentation. Men till syvende och sist, understryker hon, litar vi bara på folk som är som vi själva.

Den franske professorn Bernard Manin understryker i sin bok ”Principes du gouvernement représentatif” (Calman-Lévy 1995) att alla val till sin natur är elitistiska. Just genom att vi vill välja de bästa, de skickligaste, blir valen inte en korrekt spegling av vad folk i allmänhet vill ha. Detta kan bara uppnås genom att man utser representanter genom lottning.

Så långt som lottning vill dock inte Lewin gå men han tror dock att:

[...] vi måste inse att många väljare numera resonerar på ett annat sätt än vad teoretikerna tidigare utgått från. Misstroendet mot det politiska etablissemanget gör att man i första hand sätter sin lit till den egna gruppen. Demokrati blir en styrelseform, varigenom man inte nödvändigtvis utser dem man tycker är bäst utan dem som mest liknar en själv.

Den perfekta politiska murbräckan

From the 1970’s, there was a general feeling that ‘climate change’ would be an excellent vehicle for a variety of agendas. People openly espousing this included Bert Bolin, who was an adviser to the Swedish prime minister, and later the first head of the IPCC. [...]

________________________________

- Richard S. Lindzen – American atmospheric physicist and Alfred P. Sloan Professor of Meteorology at the Massachusetts Institute of Technology [MIT]. Lindzen is known for his work in the dynamics of the middle atmosphere, atmospheric tides and ozone photochemistry. He has published more than 200 books and scientific papers.^[1] He was the lead author of Chapter 7, ‘Physical Climate Processes and Feedbacks,’ of the IPCC Third Assessment Report on climate change. He has been a critic of some global warming theories and the alleged political pressures on climate scientists.

(Det fanns ingen wikipediapresentation av Lindzen på svenska när jag sökte på Google så det fick bli den engelska presentationen.)

Han är uppenbarlligen ”to cool to handle” för att hedras med en egen svensk wiki-artikel.

På sidan 24 i kompendiet, ”Deconstructing Global  Warming”, citerar Lindzen kollegan Carl Wunsch på MIT:

It remains possible that the data base is insufficient to compute mean sea level trends with the accuracy necessary to discuss the impact of global warming–as disappointing as this conclusion may be.

Häpp!

Förmynderiets ansikte

Dick Erixon klär av stockholmsvänstern och deras syn på vad höjda skatter har för effekt i våra plånböcker och hur det påverkar våra konsumtionsmönster.

Vänstern har en patologisk felsyn på det här med frihet det är alldeles uppenbart. Dom anser på fullaste allvar att det är dom (makten) som skall bestämma vad vi medborgare skall konsumera … i ett fritt samhälle.

Givetvis stoppar det ju inte med att bara styra konsumtionsmönster, de vill ju styra och ställa i precis allt vi gör men det är i plånboken allting tar sin början. Så pass begriper även socialister av ekonomi. Pengars värde däremot är det sämre ställt med eftersom de är så vana att slänga andras pengar omkring sig.

Vänstern verkar mer se till Maktens frihet att diktera medborgarnas handlingar in i minsta detalj. På så vis kan de ju dessutom cementera sin egen maktposition för långa tider, trots att vi har ”demokrati”… jag menar, det är dom ju så vana vid att det säkert utvecklats till traditions- och vanetänkande.

Dom är offer för och förblindade av sin egen patologiska politiska felsyn om hur man ser till medborgnas väl och ve för att istället som nu, prioritera sin egen maktpolitiska situation den närmaste mandatperioden.

Om detta må vi upplysa, utbilda och informera medborgarna.

San Francisco, USA – 15 October, 2009

Så här protesterade man mot Obama i San Francisco härförleden. En del plakat fick med rätta mer uppmärksamhet än andra av Zomblog.

Sen är Extreme Street Preaching tydligen den senaste trenden i San Francisco. När har vi den här?

Klimatalarmister, vindflöjlar och döda fiskar…

Det hettar till i klimathysterin.

Stephen H. Schneider, biologiprofessor vid Stanford University, är en av de som idag skriker högt om Global Uppvärmning.

Det som hettar till sakernas tillstånd i den här frågan är att han skrek lika högljutt för trettio år sedan, men då var det: -”The Iceage Is Coming”, och att vi kanske borde smälta ner de enorma istäckena vid polerna.

Schneider hotade producenterna av filmen ”Not Evil Just Wrong”, Phelim McAleer och Ann McElhinney, med advokater och åtal om de inte klippte bort det stycke i filmen där han i ett program från 70-talet varnar för den kommande Istiden.

Moderna Myter har klippet där den bortredigerade (censurerade) passagen från den slutliga filmversionen kan ses.

Det är så här alarmisterna gör politik av vetenskap och när det blir obekvämt hotar man med munkavle och censur.

Gore, t.ex.  ger bara intervjuer med godkända journalister och där han har fått se frågorna i förväg. James Hansen (NASA:s numera utfryste forskare) har tappat all trovärdighet. Ben Santer snyggar till data för att passa sin agenda, och ljuger om vad vetenskapen kan intyga. Mann, Gavin och Briffa skyler över allvarlig vetenskaplig ordelighet med rekonstruktioner av temperaturer med hänvisning till trädringar.

Dessa herrar behöver sen bara vicka lite grann på sitt pekfinger åt medias håll så kommer naiva journalister rusandes och prånglar ut deras budskap på nyhetsplats i både tidningar och TV, i featureartiklar och i dokumentärer.

Tre-stegsraketen vänsterforskare – vänsterpolitiker – vänstermedia har blivit en ”Match Made In Heaven”. Man behöver inte ha speciellt livlig fantasi för att inse att när detta äktenskap väl etablerats fungerar resten som ett självspelande piano.

Men allt kanske bara är så enkelt som att när man jobbar i en grönsakshandel, så säljer man grönsaker, jobbar man hos en bilförsäljare, så säljer man bilar, jobbar man i en klädaffär, så säljer man kläder och jobbar man för IPCC, så säljer man…och då behövs ingen j-la vetenskap för att övertyga.

__________________           ********            _________________

På ClimateDepot ges intressanta fakta om hur forskarsleven svängdes på 70-talet i fråga om klimatförändringar och de kraftfulla åtgärder som skulle behövas för att ”rädda” jorden … från nedisning (!).

Att tongångarna var så här på 70-talet förnekas givetvis starkt av nutidens ”bättre vetande” uppvärmningsideologer och deras godtrogna lärjungar.

De gör nämligen allt som krävs för att bilden av dom som maktambitiösa, opportunistiska vindflöjlar absolut aldrig skall få fotfäste i medvetandet hos den moderna mediakonsumerande mänskligheten.

***   ***   ***

Schneider har även gjort ett uttalande i Discovery Magazine 1989 som säkert hamnat i klimatalarmismens Hall of Shame:

On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we’d like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public’s imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. This ‘double ethical bind’ we frequently find ourselves in cannot be solved by any formula. Each of us has to decide what the right balance is between being effective and being honest. I hope that means being both.

—-

Å ena sidan är vi etiskt bundna, som vetenskapsmän, till den vetenskapliga metoden som innebär att vi måste säga sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen – vilket då även innebär att vi måste inkludera all den tvekan och osäkerhet som vi ser i våra forksningsresultat. Å andra sidan är vi inte bara vetenskapsmän utan även vanliga människor och som de flesta människor vill vi att världen skall bli ett bättre ställe, vilket kan översättas till att vårt arbete går ut på att reducera potentiell katastrofal klimatförändring. För att göra det behöver vi ett brett stöd, så vi kan fånga allmänhetens fantasi och föreställningsförmåga. Det betyder att vi får en massa mediatäckning. Vi måste framställa skrämmande scenarier, göra förenklade, dramatiska påståenden och vara väldigt tysta om de tvivel vi kan ha. Detta dubbla etiska koppel vi så ofta befinner oss i kan inte lösas med någon formel. Var och en av oss måste bestämma vad som är den rätta balansen mellan att vara effektiv och att vara ärlig. Jag hoppas det betyder att man är båda.

Nej, sådan är kapitalismen…

”Du ska inte tro allt du hör”, det är nog en livsdevis de flesta av oss har med oss från vår uppfostran eller skolan.

Du skall i synnerhet dra öronen åt dig och lyssna extra noga när du får höra uttalanden om Kapitalismens negativa sidor. Ja, det gäller även uttalanden från Nobelpristagare i ekonomi:

[...] Joseph E. Stiglitz (delade 2001 Nobelpriset i ekonomi med Georg Akerlof) made a much-cited claim that the current crisis was for capitalism (and markets) the equivalent of the collapse of the Berlin Wall.

Now, we know that all analogies are imperfect, but this one is particularly dicey. When the Berlin Wall collapsed, we saw the bankruptcy of both authoritarian politics and an economics of extensive, almost universal, ownership of the means of production and central planning. We saw a wasteland.

When Wall Street and Main Street were shaken by crisis, however, we witnessed merely a pause in prosperity, not a devastation of it.

———————————————————

- Jagdish Bhagwati, i artikeln, ”Feeble Critiques: Capitalism’s Petty Detractors”.

Den bakåtsträvande klimatkultens lögner

Atmosfärens övre gräns är 350 miljondelar koldioxid – annars skenar klimatet.

Vilken erbarmerlig politiserad smörja till nonsenpåståenden och dito vetenskap Goristerna slänger omkring sig.

Det är Gores forskar- och sanningsalibi J. Hansen som profetiserat kring siffran 350 miljondelar CO2 som övre gräns innan katastrofen slår sina dödsklor i planeten. Trovärdigt och vetenskapligt så det förslår med andra ord.

Ett klimat som ”skenar”, ja, du milde tid. Fastställda gränser för atmosfäriska gaser, där CO2 tillhör en av de mer obetydliga gaserna. Frågan är vem det är som egentligen vill experimentera med klimatet och miljön eller rent av geo-engineering i stratosfären. Då verkar alla principer om försiktiga åtgärder helt sättas åt sidan.

Men å andra sidan, det är kanske lika bra att jorden går under om det är dessa vildhjärnors politiskt förankrade organisationer och ledare (ung. som IRA:s Sinn Fein) som skall sätta agendan efter att de har ”räddat” oss från apokalypsens fasor.

Jag vill inte tänka på vad de kan komma på härnäst att rädda oss ifrån, efteråt alltså, när de räddat oss från det skenande klimatet och vi alla befinner oss i deras ”paradis”.

För var så säker, de lär komma på nåt att rädda dig ifrån, stackars lilla medborgare, och du kommer inte att ha något annat ”demokraturiskt” eller Politiskt Korrekt val än att säga, – ”Ja visst, tack så mycket”.

Huruvida det dom skall rädda dig ifrån är sant eller har någon som helst bäring i verkligheten är oväsentligt.

Det viktiga är att de kan kontrastera sig mot de andra i politiken så att media villigt slukar deras goda demokratur-iska lockbete. Då framstår det som om de andra INTE gör något i en så allvarlig fråga som omfattar hela jordklotets existens. Vad vore Goristerna utan några av den moderna tekniska utvecklingens höjdpunkter, maktetablissemangets kanaler för masskommunikation och Internet?

Genom att påstå sig göra nåt gott (vad kan vara godare och större än att rädda Jorden från undergången?) kan man via politisk lobbyverksamhet förflytta berg…även där inga berg finnes. För att de inte skall låsa in sig i ansvarsdilemmat så har de hittat karriärsugna forskare som är villiga att sälja sig och politisera sina forskningsresultat, allt för det högre ändamålet.

 

       *** ________________ ***________________***________________***

TV-kocken Nigella Lawsons far Nigel Lawson skriver i ämnet bland annat följande:

So the new religion of global warming, however convenient it may be to the politicians, is not as harmless as it may appear. Indeed, the more one examines it, the more it resembles a Da Vinci Code of environmentalism. It is a great story, and a phenomenal bestseller. It contains a grain of truth – and a mountain of nonsense.

And that nonsense could be very damaging indeed.

We appear to have entered a new age of unreason, which threatens to be as economically harmful as it is profoundly disquieting. It is from this, above all, that we really do need to save the planet.

Nigel Lawson har även skrivit en bok i ämnet, ”An appeal to reason”, där en av bokens läsare recenserat den på följande sätt:

As a professional scientist I get tired and annoyed when so many non-scientists tell me about the so-call scientific consensus and the over-whelming evidence to support man-made global warming. At last someone who has written a clear and thoughtful layman’s guide to the scientific support (or lack of) for the anthropogenic global warming hypothesis (!). Although the book lacks real scientific rigor which I would prefer, I can recommend it to thinking non-scientists who wish to know more about the real facts as opposed to the many unsupported claims made by the alarmist sector of the society.

____   ___   ___   ___   ___

”The desire to save humanity is always a false front for the urge to rule it”

  – H L Mencken

Godfrey Bloom slams the sham

Den vetenskapligt politiserade och lögnaktiga konsensus-gröten kring den livgivande gasen CO2:s påstådda verkningar och härjningar med vårt klimat börjar ifrågasättas allt mer, av allt fler.

Nu även i EU-parlamentet. Tänka sig att kättare fortfarande finns. Jag trodde för en tid sedan att kättare var något som hörde medeltiden och inkvisitionen till. Uppenbarligen hade jag fel. Det positiva är dock att vi verkar vara en växande skara.

Upplysningen 2.0 har helt klart framtiden för sig. Det är verkligen dags för en uppgradering.

Här finns ytterligare en film där Godfrey Bloom medverkar, ”How The EU is costing you the Earth”. Och skulle inte detta räcka kan du fortsätta och kyla av dig genom att läsa och titta på den här filmen, ”No Remote Control”.

_________________________________

- via Moderna Myter

”Why Do People Hate You?”

Den här är bra.

President Obama hamnar i trångmål under ett väckelsemöte när han ska förklara för en fjärdeklassare att inte ALLA hatar honom utan det är bara så politiken…och media fungerar.

Här följer Obama inte sin princip om att aldrig svara på frågor som checkats av i förväg och givetvis går han på pumpen det första han gör.

He is truly a great speaker. Yeeah, man! Yes, he is!

An Ode to scientific truth

Om Obama hade haft Lord Christopher Monckton of Brenshley som mentor skulle han kanske framstå som mer logiskt sammanhängande i sina tal och låta mer förnuftig och redbar.

Nu är hur som helst Lord Monckton aktuell angående den föreläsning han höll den 14 oktober för mer än 700 personer vid Minnesota Free Market Institute om lögnerna och falskheten i Gorismen, grönismen och myterna kring miljöns och klimatets generella och egentliga tillstånd.

Lord Monckton inleder sin föreläsning alldeles lysande:

”You know, I(C)CC(P) (min bokstavsironiska lek) doesn’t do simple, they wouldn’t call a spade a spade, they would call it [...]

och där far Monckton ut i en lång oöversättbar, otroligt skrattretande beskrivning av hur en äkta Kafka-byråkratisk organisation som FN:s klimatpanel ser på en spade och därmed skulle beskriva den…om spadar någonsin skulle komma att falla under denna planeträddande, godhetspanels regleringsområde. Du kommer skratta läppen av dig.

Han fortsätter därefter:

[...] because one of the curious features of this debate is…that the forces of darkness, the bedwetters (sängvätarna) I call them for convenience, have managed to make the absurd seem obvious and the obvious seem absurd, so we are gonna turn that back and make the obvious, obvious once again”.

Schumpeter i rampljuset

Tidningen The Economist har tydligen slagit in på en ny bana i och med en förändrad rubriksättning på en av deras ”gamla” kolumner i affärsdelen.

Där fanns förut en kolumn med rubriken ”Face Value” men som numera ändrats till ”Schumpeter”.

De flesta läsare av The Economist rynkar säkerligen förbryllat på pannan, fokuserar plirande med ögonen, sätter sig rakare i ryggen, vänder o vrider på tidningen för att kontrollera att det verkligen är The Economist de håller i sina händer.

Denna förändrade rubriksättning och inriktning på kolumnen mot innovationer, entreprenörskap och utökad samhällsdynamik kan måhända avslöja ett förändrat synsätt på de stora globala, ekonomiska rörelserna hos tidningen och dessa svängningars betydelse för välståndets bevarande och fortsatta utveckling mot nya, ännu bättre höjder.

Vem tusan är då Schumpeter, Joseph i förnamn?

Han är mest känd för att han hade en stor skara beundrare bland studenter och akademiker som gillade hans unika och banbrytande tänkande och teorier kring viktiga samhällsekonomiska spörsmål som marknaden, affärer och sist men absolut inte minst, innovationernas och entreprenörskapets betydelse för marknadernas dynamiska inneboende och välgörande krafter. Han var motståndare till Keynes. Föredrog Turgot framför Smith, värdesatte handel men sympatiserade med Marx (!?).

Schumpeter har sakta stigit mot vattenytan sedan det kalla krigets slöja drogs bort, muren föll och vi alla trädde in i det nya årtusendet. Detta har naturligtvis även skapat utrymme och givit plats i vår ”nya” tid för den allt starkare kritiken mot Kapitalismen, Marknaden, Företagande, Ekonomi, Pengar och till syvende och sist allas vårt gemensamma välstånd.

Kommunismens och Socialismens gamla förtrupper har bara omgrupperat och skaffat sig nya strategier för att kanalisera sitt missnöje på all den fria tid som Kapitalismens välstånd skapat åt dem och för att de inte längre har något sovjetiskt Shangri-la att peka mot i fjärran.

Schumpeter var, sett i backspegeln, annorlunda och kontroversiell (kan han vara den typiska, enskilda person som kommer att välta hela det vetenskapliga ekonomiteoretiska hölasset?) och det var samtidigt det som gjorde honom till en av vår tids mest profetiska ekonomer.

Hur som helst, Schumpeter verkar i alla fall ha rätt om kapitalismen på fyra viktiga punkter, enligt  artikelförfattaren Jordan Dipietro på The Motley Fool:

Objective: Being a champion of business, he knew that the ultimate point of capitalism was not to produce goods and services solely for the rich, but rather to make those goods and services more accessible to the masses. Nevertheless, he warned of man’s desire to build “private kingdoms” (see Angelo Mozilo of Countrywide Financial) and of men who were willing to do anything to gain and win market share (for example, Jeffrey Skilling of Enron).

Path: Schumpeter argued that innovation was the most significant engine of economic growth. Similar to Clayton M. Christensen, the author of The Innovator’s Dilemma who recently spoke at the Fool, he believed in “creative destruction” — in fact, he coined the phrase. Creative destruction is when entrepreneurs innovate and, through radical change, push out old business models and monopolies. [...] While innovation destroys the value of long established companies, it helps sustain long term growth. In one of his most famous phrases, Schumpeter likened capitalism to a “perennial gale of creative destruction.”

Leadership: As innovation served as the main engine of growth, Schumpeter argued that an entrepreneur was its main driver. His definition was not limited; it included both small and large businesses, middle managers and college dropouts. The ultimate goal of a leader was to move resources from the least productive places to the most productive – all with the ambition of spreading mass affluence.

Result: Schumpeter also believed that free enterprise would collapse under the weight of its own success. [...] Schumpeter believed that a new class of “intellectuals” and “bureaucrats” would bring down the system. ***He warned that successful businessmen would always try to scheme and plot with politicians in order to ensure the status quo.*** In a non-political way, Schumpeter argued that democratic majorities, frustrated with corporatism, would vote for the creation of a welfare state and place too many burdens on entrepreneurship that would eventually wreck the structure of capitalism.

Det skall bli intressant att läsa The Economist i fortsättningen.

IPCC-professor avslöjas som skeptiker

En av de stora i IPCC, Mike Hulme, säger så här om klimatfrågan i artikeln ”We can´t solve global warming says climate change Professor”:

Can we solve climate change?
No we can’t, according to a leading climate change professor.

Mike Hulme professor of Climate Change at East Anglia University reckons we are heading up a ”dead end” by putting climate change science at the top of the political agenda.

In fact he thinks we are pretty arrogant to think we can control the climate.

Mike, who has spent the last 25 years researching climate change, has just written a book Why we disagree about climate change where he questions why climate change has become ”the mother of all issues.”

Men om Hulme nu menar att det är så arrogant att tro att vi människor kan kontrollera klimatet så måste det ju med all logisk relevans vara lika omöjligt för oss att ”påverka” detsamma i den påstått katastrofala riktningen som hela miljö-, klimat- och undergångsindustrin nu hävdar, eller hur?

Nåväl, Hulme säger vidare:

We shouldn’t be framing climate change as the problem that we have to solve above all others. If we do that we have constructed an unsolvable dilemma because of the multiple reasons why we disagree about climate change. We will never converge on a set of solutions.

Hulme tycker att vi istället skall hantera klimatförändringar som en idé, som demokrati ungefär, alltså ett förhållningssätt som vi är satta att leva under och som kan motivera oss att leva bättre och agera lokalt och regionalt och kanske satsa på att utplåna fattigdom istället.

Instead we should treat climate change as an idea like democracy or justice motivating us to live better so that we can act locally and regionally to get cleaner air, or power or eradicate poverty.

Sant och intressant för att komma från en IPCC-professor. Men insiktsfulla och tråkiga verklighetsbetraktelser lär ju inte få nåt fotfäste i klimatkatastrofsrörelsen eftersom det skulle innebära att vi alla då sätter oss ner i båten i klimatfrågan och fortsätter med det vi förut pysslade med…nämligen att bygga välstånd (=minskad fattigdom), utveckla kärnkraften, öppna upp världshandeln, avskaffa tullar och öppna upp gränser för folk.

Hulme är dock ingen hemsk klimatförnekare, där har inget förändrats i hans syn:

Let’s be very clear about this I’m not denying climate change. I’m not questioning the fundamental science here. Humans are altering the climate around the world in my mind there’s no doubt about that. And climate has an effect on eco systems around the world

Dock ser han vissa faror med vad åtgärderna kan ställa till med:

Mike says the way we are tackling climate change could even lead to reactionary and authoritarian policies such as sending mirrors into space or spraying aerosols in the atmosphere.

Och som alltid är det lika roligt att läsa kommentarerna från läsarna. Carbonicusa, säger t.ex. så här:

The professor is right and the watermelon (green on the outside and ”red” on the inside) eco-socialist commentators are wrong. Get over it. We have more pressing issues. Learn about the environmental kuznets curve, people. What you are advocating flies in the face of the facts.

En kommentator, Stefan, säger så här:

Even if we were ”driving” climate change, ”we” are a mass of six billion people. There does not exist a single intentionality, which could decide to simply ”stop”. We are not a united humanity. We are not the Borg with a central controlling queen. We are six billion individual egos all living in different life conditions, with different needs and wants. Just because a few educated western intellectuals think we should become a united humanity because we ”must” doesn’t mean the six billion think the same. A central issue does not in itself unite anyone. God was a central myth and that idea only united a few hundred million in a very loose sence–dress codes and some behavior. It certainly didn’t liberate or free anybody. Now the environmentalists want to unite us. Not going to happen. Environmentalists have an ignorance about human nature. And saying ”but we have to” is not going to make it happen. Jesus and Buddha tried to teach a higher nobler morality of spiritual unity over 2000 years ago and look what became of all that.

Så här illa kan det oxå gå

Följande är så dumt och tokigt att det trotsar all beskrivning. En annan form av katastrof, så tag varning:

För att underlätta för vår valda regering att fatta de långtgående beslut som krävs för att avvärja klimat­hotet kommer vi under en tid att avstå från all konsumtion över det grundbelopp som finns fastslagen i välfärdspraxis, i Sverige allmänt kallat socialbidrag. Tiden vi valt för denna manifestation är från den globala aktionsdagen 24/10 till köpenhamnsmötets slut 18/12. Vi kommer under denna period inte att röra någonting av det vi tjänar eller av våra tillgångar utöver detta belopp. Vi gör detta för att visa att vi är beredda att minska vår privatkonsumtion för att rädda klimatet.

Citatet kommer från de välmenande och godhjärtade, men tyvärr imbecilla, i föreningen Klimataktion.

Roland Fransson skriver bättre om detta nutidsfenomen. Undrar när vi nånsin kommer att träda in i The Age of Science and Reason 2.0 eftersom ljusskenet, värmen och kunskapen om alla vetenskapliga och övriga landvinningar från Upplysningstiden på 1700-talet börjar falna och ebba ut.

Ju mer information och fakta människan har att tillgå desto högljuddare, dummare och mer infantila grupperingar i samhället verkar det uppstå.

Say cheeze….

Eld eller is som undergångsmodell

Some say the world will end in fire,
Some say in ice.
From what I’ve tasted of desire
I hold with those who favor fire.
But if it had to perish twice,
I think I know enough of hate
To say that for destruction ice
Is also great
And would suffice.

- Fire and Ice, R. Frost, 1920

Olja är abiotisk, inte fossil, säger forskare

Först var det kurvdiagrammet som kallades ”Hockeyklubban” och som sen visade sig vara helt bort-i-tok fel.

Vidare har vi begreppet ”Peak Oil” som sägar att att jordens olja är fossilt bränsle och därför är en ändlig resurs.

Tydligen är det snart dags att kanske tänka om och vederlägga även detta, enligt artikeln ”Discovery backs theory oil not fossil fuel” som publicerades i Science Magazine och berättar om en studie som har sin utgångspunkt i teorin att olja inte är fossil utan abiotisk, alltså att den genereras av icke-levande faktorer i jordens mantel snarare än från gamla döda skogar och dinosaurier:

A study published in Science Magazine today presents new evidence supporting the abiotic theory for the origin of oil, which asserts oil is a natural product the Earth generates constantly rather than a ”fossil fuel” derived from decaying ancient forests and dead dinosaurs.

Man kan bli fundersam för mindre. Sen gynnar det ju inte saken, tror jag, att forskaren som påstår allt detta, Giora Proskurowski, tagit en gammal nazi-forskares grundforskning och en formel kring hur man gör olja av kol till hjälp för att verifiera sina påståenden.

För att nyansera det hela hittade jag även denna artikel där den mesta och bästa upplysningen faktiskt står att finna hos ”admin”, den som sköter om kommentarerna till artikeln, ”Oil is not a fossil fuel, and CO2 is a victim of Green Hysteria”.

Även här finns mer att läsa och här, och här.

All In the Name of…CO2

Bloggen The Climate Scam pekar på en artikel i The Economist, ”Fewer feet, smaller footprint”, som tar upp de rödgrönas lösningar på det dom anser vara nutida springande och starkt akuta problem, nämligen överbefolkning (!) och utsläpp av CO2 (klimatkatastrof).

Forskaren Thomas Wire menar att för att komma åt den globala uppvärmningen är den familjeplanering han föreslår fem gånger effektivare än de vanliga åtgärderna de rödgröna basunerar ut via sina mediamegafoner.

Mr Wire points out that if all women who wanted contraception were provided with it, it would prevent the release of 34 billion tonnes of carbon dioxide between 2010 and 2050.

Visst. Det stannar säkert vid att bara dela ut kondomer och andra preventivmedel. Behöver läsarna påminnas om historia som verkar upprepa sig? Behöver läsarna påminnas om Gunnar och Alva Myrdal? Behöver läsarna påminnas om socialistiska befolkningsteorier?

Skapa bara ett tillräckligt stort yttre hot där det krävs åtgärder NU och som ALLA måste samlas kring eftersom det är akut. Det räcker för att alla locka fram de mest avskyvärda tänkarna och forskarna och de mest maktgalna och skrupellösa politikerna.

Jag höll på att glömma att det även lockar fram den rätta färgen på vissa journalister:

Given the myriad of other reasons to limit human fertility [...], your correspondent (alltså artikelförf. min anm.) cannot help but commend the report to mandarins meeting in Bangkok on September 28th to discuss the forthcoming United Nations Climate Change Conference in Copenhagen.

Monopol+Vetenskap+Politik=Propaganda

EN RÄTTEGÅNG UTAN FÖRSVARARE

är bluff och bedrägeri

AFFÄRSVERKSAMHET UTAN KONKURRENS

är monopol

(klimat)VETENSKAP UTAN DEBATT

är propaganda

Handbok för klimattänkare

Följande citat är saxat ur ”Handbok för klimattänkare” (finns som pdf-fil hos JoNova) och är en alldeles lysande kritisk studie över den rådande klimatalarmismens bevekelsegrunder, deras argument och dess ovetenskaliga fundament.

Det finns inga övertygande vetenskapliga belägg för att människans utsläpp av koldioxid, metan eller andra växthus- gaser orsakar eller inom en nära förestående framtid kommer att orsaka en katastrofal uppvärmning av jordens atmosfär och en rubbning av jordens klimat. Dessutom finns det påtagliga bevis för att en ökning av koldioxidhalten i atmosfären medför många effekter som gynnar det naturliga växt- och djurlivet på jorden.

- Citat: www.petitionproject.org

Självinsiktens dystra sanning

Tiden förändrar ingen, den avslöjar oss bara.

- Max Frisch

Världens dyraste elektricitet

Världens största solkraftverk skall byggas av First Solar Inc. med billigaste möjliga arbetskraft för att producera den dyraste möjliga elektriciteten … i Mongoliet.

Man förstår genast hur och varför deras räknenissar får kalkylerna att gå ihop.

Läs mer på bloggen Green Hell Blog och i WSJ.

Sarkozy ska rädda mänskligheten…

genom att tillfoga ytterligare en tegelsten i den mur av dårskap som allt fler ser sig nödgade att delta i byggandet av.

Tänk på att det är i förvissningen om att få lägga vantarna på våra pengar som lockar honom o hans polare till att ge sig på detta hjältedåd.

Varför röstar ni på dom?

Å andra sidan har han givit sitt löfte att leda kampen mot global uppvärmning. Ett löfte? Från en politiker? Jag tror inte vi har nåt att oroa oss för egentligen.